Att förlora någon man älskar

När jag gick ensam i mörkret fann jag ljuset hos dig, när jag försökte fånga det ljus som fortfarande brann släckte du det och försvann. Jag försökte fånga din blick men fann bara rädsla. Varför är det så lätt att börja älska men så svårt att släppa taget när allt är över? Det gör så ont i mig när jag tänker på allt jag kunde få göra, hålla din hand, se in i dina varma ögon, blunda och känna mig trygg för att du finns hos mig, kunna le på riktigt igen. Jag försökte, men nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Du sa aldrig nej, så hur ska jag kunna veta. Du sa aldrig nej, så vad väntar du på? Om du bara sagt nej så skulle jag ge upp. Varje dag tänker jag, ny chans att prova, ny chans att det kanske kan bli vi. Men varje dag vaknar jag upp med en sådan smärta som ingen vill känna. För jag vet att det aldrig kommer att bli vi.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0