Hej.

Har ni någonsin kännt er på gränsen till desperata när det gäller att skaffa pojkvän igen? Det har jag. Jag går runt och tänker på det HELA TIDEN och då menar jag verkligen 24/7. Det är sjukt jobbigt ibland. Ibland blir jag ledsen av tanken på att jag tänker på det så mycket och blir ledsen för att jag vill att det ska bli verkligt så gärna! Men ibland pirrar det i magen, jag blir arg på det. Ja som vanligt med kärlek då. Jag vill ha någon som håller om en, älskar en på ett annat sätt. Fånig kärlek vill jag ha.

Inatt drömde jag om en kille som jag skulle kunna typ sälja alla mina ägodelar för och i drömmen var vi i en stuga någonstans nära vattnet med massa andra kompisar och jag skulle gå in och duscha och då satt han där i bastun och vi pratade och lärde känna varandra. Sedan gick vi på en promenad och vi lovade varandra att aldrig någonsin lämna varandra och att det var "ment to bee". Jag fick ett smycke av honom som ett bevis och kyssen kändes så verklig. Det är sådan här kärlek jag vill ha, men finns den fortfarande? Eller är det bara på film? Jag önskar och hoppas av hela mitt hjärta att den kommer att gå i uppfyllelse för mig snart. Jag vill inte vänta längre. Lite värd är jag den faktiskt..

♥

Kärleken, du behöver inte gömma dig längre. Kom fram. Snälla..